tisdag 20 oktober 2009

"JAG TITTADE BARA FÖR ATT KOLLA OM DU TITTADE, JAG TYCKER DU HAR JÄTTEÄCKLIGA MUSKLER"

Var på gymmet igår, blev ju dåligt med det förra veckan eftersom jag lyckades skaffa mig en träningvärk från helvetet direkt på måndagen med resultatet att jag blev halvt invalid och under inga omständigheter kunde träna fler gånger den veckan. En vän upplyste mig på torsdagen om att man faktiskt kan träna bort träningsvärk men det tyckte jag lät farligt och obehagligt. Sånt vill jag inte utsätta min kropp för.

Igår i alla fall blev det väldigt konstigt på gymmet. Jag höll på med en magmaskin och några meter ifrån mig stod 3 killar som jag sett på gymmet förut. De brukar oftast hålla till på övervåningen där den ena står och skriker på de andra två medan man de ger ifrån sig obehagliga ljud. Igår var dock första gången jag såg hur den skrikande killen ser uy ordentligt. Han har liksom ett litet huvud med blonderat fult hår, små fågelben och sedan skitstora äckliga muskler på överkroppen. Nu kunde jag ju inte låta bli att glo eftersom jag var något förundrad över hur fula muskler människan hade. Då vänder han sig mot mig och jag tittar snabbt bort.

Problemet är att han nu verkar tro att jag på något sätt sitter och beundrar hans äckliga kropp för han vänder sig mot mig med jämna mellan rum. Hur vet jag detta? Jo eftersom jag vid det här laget har utvecklat tvångstankar om att "titta ifall han tittar - fan det gör han - skit också - tittar han nu då? - jävlar nu kollade han igen". Det blir väldigt jobbigt. När de sedan går därifrån vänder han sig mot mig och avfyrar ett sliskigt litet leende. Jag ville bara skrika "JAG TITTADE BARA FÖR ATT KOLLA OM DU TITTADE, JAG TYCKER DU HAR JÄTTEÄCKLIGA MUSKLER, J-Ä-T-T-E-Ä-C-K-L-I-G-A, TRO INGET ANNAT DIN SNUSKHUMMER!"

Jag kände dock att det var bäst att hålla tyst, det blir så konstig stämning på gymmet annars och jag kommer bli känd som den där galna människan som inte kan kontrollera sig och skriker på folk. Det skulle bli jobbigt. Jag avfyrade istället min bästa "om-blickar-kunde-döda-blick" mot honom. Då såg han lite rädd ut... Tyckte nästan jag skymtade ett litet darr i fågelbenen hans, eller så var det en vindpust som kom. Svårt att säga...

3 kommentarer:

  1. Hahaha, hur många gånger har man inte kænt så? JÆTTEmånga. Och jag førsøker också alltid med mørdarblicken, oftast med mindre lyckat resultat.

    SvaraRadera
  2. haha vart gymmar du??

    SvaraRadera
  3. På Friskis i Örebro=) Fast nu ska jag byta till Västerås.

    SvaraRadera