"MEN KÖR DÅ!!"

Kollade på "Sveriges värsta bilförare" idag vilket kräver ett inlägg då jag har mycket starka åsikter om folk som kör bil, eller snarare folk som försöker köra bil. Uppenbarligen är det något folk i detta land har mycket svårt för och man blir smått rädd när man märker vad det är för iq-befriade idioter som kör omkring på vägarna bland oss andra normala bilförare.

Idag till exempel var jag ute och åkte och var tvungen att stanna för rött vid ett trafikljus. När det sen slår över och blir grönt så kör människan längst fram (som helt klart är färgblind eller bara en idiot) inte utan står kvar!! Efter att jag slängt mig på tutan ett antal gånger och skrikit "MEN KÖR DÅ!!!" skithögt så börjar bilen mycket sakta röra sig framåt i typ snigelfart vilket innebär att jag som är några bilar bakom inte hinner fram innan det blir rött igen. Här vill man ju bara trycka foten på gasen och köra på den jäveln...hårt!!

Eller som när jag och en kompis körde på E18 där hastigheten är 100 km/h och människan framför kör i 70!!! Höll på börja grina då det dessutom inte går att komma om fanskapet. När vi sedan efter mycket om och men kommer om så tvingar jag min vän att blänga ordentligt på föraren för att denne ska förstå att sådant beteende på vägarna inte är ok. Och vad ser man, jo som vanligt när detta händer sitter det en halvdöd kärring vid ratten med händerna krampaktigt tio-i-två och med näsan i rutan. Är man över 80 år, har förstoringsglas till glasögon och till vardags tar sig fram med rullator ska man inte köra bil!

Å gubbarna är inte bättre...stod vid ett trafikljus, jag var den enda som stod där och hade stått en stund när jag helt plötsligt känner hur nån kör in i mig. Vänder mig om och vad ser jag, jo självklart sitter där en gubbe å glor. Det är ju en sak om han legat bakom mig och jag bromsar in häftigt så han inte hinner bromsa och därför kör in i mig. Men nej, nej jag står där fint och stilla och ändå så kör han på mig. När jag igen vänder mig om och ska blänga på honom och se ifall han tänker kliva ur bilen och komma fram och kolla om det blev nå skador så ser jag gubbstrutten i princip sitta och vissla och kolla åt ett annat håll. Det va ju nå fel på karln!

Sen har vi ju dessa människor som inte har fattat att det går att svänga när man har fart. Vet inte om dom tror att bilen ska ställa sig på två hjul om dom kör i mer än 2 km/h?! Nejdå, flera hundra meter innan svängen så börjar människan att bromsa...och bromsa...och bromsa, så när svängen väl kommer så har människan knappt styrfart och nästan hoppar genom svängen/kurvan eftersom till och med 1:an är en för hög växel. Detta händer ofta vid trafikljus så man själv inte hinner förbi eller vid avfarter så man själv som håller en normal hastighet håller på köra in i bilen eftersom den i princip står still på vägen.

Nej nu känner jag att håller på bli arg, måste sluta....

Beach 2009 veckorapport

Här kommer veckorapporten angående beach 2009:

Jag har nu gått ner ett antal kilo, mina bakre regioner kan bäst beskrivas som stenhårda och är jag väl ungefär så fit som man kan bli...nånsin... Nej nu ljög jag....

Tyvärr så har inte träningen gått riktigt enligt planerna. Har nu ägt maskinen i 1 1/5 vecka och tränat 2 ggr. Detta är dock bara en tillfällig svacka vill jag påpeka...

Har sen i lördags haft ont på flera delar av kroppen och jag tycker inte att det kan krävas av mig att jag ska utföra några som helst fysiska aktiviteter tills detta har gått över...Att dessa onda delar inte påverkar min förmåga att gå tycker jag inte hör hit. Därför ligger jag bara i sängen, heeela tiden, börjar nu frukta att jag kommer att få liggsår.

Men nästa vecka när jag är tillbaka i Örebro så ska jag köra igång, ordentligt, då ska jag gå på maskinen heeela tiden och kommer bli så jaevla fit!!

Återkommer med rapport om ca 1 1/5 vecka...mer vältränad än nånsin

Indiern...

Råkade stöta på indiern som bor i min korridor i köket idag. Å nu tänker ni säkert att "jaha??". Så kan man tänka men det är inte rätt...

Att bo i korridor är rätt speciellt eftersom man är tvungen att dela på ett kök med folk som man aldrig träffat förut och har man tur är det jättehärliga underbara människor. Som vi alla vet så är inte tur min starka sida, har ALDRIG tur med nåt (eller där ljög jag, hittade 2 par jeans, ett festlinne och en skitsnygg kjol på rean i min storlek (!!), vilket aldrig hänt förut, lycka). Men när det gäller det här med folket i korridoren har jag haft mindre tur.

Eller, alltså det är väl ingen som är otrevlig direkt men ingen som jag "klickar" med. Detta kan iof ha med mig att göra då jag brukar öppna min dörr, lyssna ifall nån är i köket och är nån det så stänger jag tyst min dörr och väntar tills det är tomt därute. Låter säkert skitlöjligt men jag hatar att va tvungen att stå å kallprata med människor sådär. Inte min grej. Men ibland går jag faktiskt ut ändå men det händer inte så ofta.

Dock går jag aldrig ut om indiern är ute i köket, detta beror inte på att han är otrevlig på nåt sätt utan för att det är helt jävla omöjligt att höra vad människan säger!! Han pratar ju engelska men med nån konstig mysko dialekt eller nåt vilket gör att jag inte fattar ett ord. Det är inte det att jag är dålig på engelska utan detta är helt och hållet hans fel.

När jag då några gånger stått ute i köket och hört att han kommer hem och inte hinner ta mig därifrån och han kommer in och börjar prata med mig så låter det typ såhär:
Han: "kshdiusydbvkdha?"
Jag: "yes, yes" + ett nervöst skrattande
Han: "jgfdhahfzvtjb dhg"
Jag: "yes, yes"

Det är ungefär allt som kommer ur min mun, jag står bara där å säger yes på allt han säger medan jag i panik tänker att det ju är skitgott med kall mat, sliter ut den ur mikron och springer in på mitt rum. Fast nu har han börjat lära sig så oftast så säger han ingenting längre, vilket iof inte gör mig lugnare för jag är ju fortfarande livrädd att han SKA öppna munnen.

Jag har dessutom lite svårt för honom av andra anledningar, han och hans vänner brukar gå omkring här i korridoren i något som inte kan beskrivas som annat än pyjamaser och dessutom äter dom med händerna så det liksom klafsar helt äckligt när dom äter. Det finns ju bestick typ 2 meter bort men det verkar inte vara ett alternativ... Just nu är han ute i köket så jag kommer sitta här tills han går därifrån, tur att jag inte är hungrig....

Beach 2009

Då har beach 2009 börjat och i år är jag ovanligt tidigt ute, för att vara mig vill säga. Andra människor som tycker om att träna började väl redan i september förra året. Jag brukar lite halvhjärtat gå på nån promenad och göra några situps där i maj, bli väldigt upprörd för att det inte funkar och sen förbereder jag mig på ännu en sommar utan bad.

Men i år, då jävlar!!! Fick ett infall i helgen och åkte och köpte en crosstrainer. Som vanligt brukar mina infall kosta en del men jag räknar med att detta inköp kommer ge dubbel effekt då jag inte kommer ha råd med mat de närmaste månaderna... Grejen är ju att jag försökt med gym, HATAR!!! och promenader är alldeles för tråkigt. Detta är perfekt, jag behöver int ens klä på mig och gå utanför dörren, vilket passar mig utmärkt. Kan dessutom kolla på tv samtidigt. Kan det bli bättre??

Fast maskinen är inte helt komplett, när jag kom hem och började packa upp den, vilket var ett projekt i sig, så var en del trasig (vilken chock, det brukar ju inte hända mig!) men den går att använda ändå. Dock höll maskinen på åka ut genom fönstret efter bara en timme. Man måste vara Hulken eller Hulkens barn för att få ihop den jävlen. Eller så slår man väldigt hårt med en hammare i typ en halvtimme för att grejerna ska passa ihop å så ringer man till sin syster (som har satt ihop en likadan för några dagar sen) och skriker "DET GÅR INTE!!!" "Ja, men om du provar att göra såhär....så borde det gå" "NEEEJ, DET GÅR INTE SÄGER JAG JU!"

Sen bankar man ännu hårdare med hammaren tills det tillslut händer nåt. Vid det här laget är man så förbannad att man har fått en sprängande huvudvärk och naturligtvis inte kan träna den dagen, det förstår ni ju. Provade den däremot idag, dock överskattade jag min egen förmåga något, efter 20 minuter var jag helt slut. Måste sluta röka...

Jag ska stå på den där heeeela tiden! Kommer bli så jävla fit. Har redan klistrat upp en bild på mig själv när jag va som smalast på den så jag ska få inspiration. Så...beach 2009 here I come!!

My love!!!

Jag vill ta detta tillfälle i akt och meddela att jag är kär....i Gerard Butler! Han är den vackraste man som gått på denna jord och jag tror att han är en mycket fin människa. Dock känner jag stor hopplöshet då jag tyvärr måste erkänna att chansen att vi träffas, han blir kär i mig, vi gifter oss, får barn och lever lyckliga i alla våra dagar är ganska liten. Men tro inte att jag kommer ge upp för det. Har nu börjat spara pengar för att kunna åka till London eller New York och liksom råka stöta på honom utanför hans hus (där jag då gått fram och tillbaka i flera timmar).

Vill ha små Phantombäbisar, lr ja kankse inte riktigt, skulle väl säkerligen inte bli dom vackraste barnen, hans missbilade ansikte och mina fräknar känns inte som någon lyckad kombination. Men ändå...

Igår satt jag och kollade på 2 av hans filmer och grinade, dels för att en av filmerna var sorglig, dels för att jag blir gråtfärdig när jag ser honom. Efter det tillbringade jag några timmar på youtube med att kolla på intervjuer med honom (kan tillägga att jag seriöst höll på komma när han började prata om sitt "svärd" i en intervju, OMG), och sedan såg jag alla hans kysscener han har haft (kan tillägga att mannen ser ut att kyssas som en gud). Sedan ägnades tid till att kolla på i princip alla bilder som finns på honom på google. Idag har jag tänkt på honom HELA dagen och var nästan lite glad när mina vänner gick så jag kunde titta på ännu fler bilder på honom.

Det var längesen, om någinsin, jag kände såhär för någon. Jag tänker på honom hela tiden och har nu varit tvungen att köpa choklad ikväll (även fast jag har mycket sträng svältdiet för tillfället) som jag kan trösta mig med när jag tittar på en av dom 12 filmer jag nu har med min blivande make som huvudrollsinnehavare.

Jag vet allvarligt talat inte vad jag tar mig till om jag inte får gifta mig med honom. Det har gått så långt att jag nästan blir lite svartsjuk om någon säger att han är het. Det är min Gerard, låt honom va!! Vi skulle passa så bra ihop, jag med min fina svensk/eng och hans med sin skotska engelska. Gud nu blir jag rörd bara jag tänker på det... Det här är seriöst jobbigt på riktigt!!

Nej, nu ska jag börja knapra på min choklad och titta på RocknRolla där han säkerligen kommer vara snyggare, sexigare, hetare, charmigare, bättre och underbarare än någonsin. Sen ska jag gråta mig till söms....

WALK OF SHAME

Detta är Louise och hon lider av det mycket vanliga "efter-några-drinkar-kan-jag-inte-låta-bli-att-hångla-öppet-med-främmande-män-syndromet. Jag träffar henne på morgonen när hon och hennes vän (som lider av samma syndrom) står och väntar på taxi hem. Louise som egentligen heter något annat är 23 år och vill av förklarliga skäl vara anonym. Detta är hennes berättelse om vad som hände den där januarinatten då hon och hennes vän blev 14 år igen och gick på disco.

Intervjuaren: "Jaha, Louise, du var alltså ute och festade med dina vänner igår?"

Louise: "Ja, vi var ut på ett ställe och dansade och hade skitkul"

Intervjuaren: " Var du alkoholpåverkad?"

Louise: "Ja, fast jag hade inte druckit mer än vanligt, typ 2 liter vin bara". (Lousie lider även av alkoholmissbruk på helgerna)

Intervjuaren: " Ojdå, det var ganska mycket alkohol det. Kan du berätta med egna ord vad som hände på dansgolvet?"

Louise: " Ja, jag stod där och dansade som vanligt, körde mina moves när det kommer fram en kille och jag tyckte att han verkade ju trevlig så vi började kyssas"

Intervjuaren: " Vadå, började ni bara kyssas, pratade ni ingenting?"

Louise (förvånad): Nej, inte då, ja eller vi sa väl hej. När vi hade hånglat i typ en halvtimme (det var här Louises ålder sjönk från 23 till 14) frågade jag vad han hette och sen pratade vi väl lite, mest om att jag skulle följa med på efterfest hos honom och så försökte jag få med en av mina vänner men hon var trött och ville hem".

Intervjuaren: "Men du har ju en vän med dig nu?"

Louise (glad): " Ja helt plötsligt ser jag en av mina andra vänner (vi kan kalla henne Petra) stå och hångla med hans vän en bit bort (det är här Petras ålder också sjunker till 14) så då bestämde vi att hon också skulle följa med på efterfest. Sen stod vi mest och hånglade tills det stängde"

Intervjuaren (med förskräckt röst): "Ni stod helt öppet och hånglade med dom här killarna på dansgolvet, heeela kvällen?"

Louise: "Ja det blev så....sen gick vi hem till dom...och här är vi nu"

Här vill Louise inte prata mer utan börjar bli irriterad på alla människor som går förbi och glor på dom. "Vadå, min normala outfit när jag är i sälen kanske är kjol och pumps!!" Dock så märks det att både Louise och Petra tycker att det är lite pinsamt när folk tittar på dom, detta kan också ha att göra med parkeringen de står på ligger precis bredvid en lift....

Vi lämnar här Louise och Petra där de står och väntar på deras taxi. Nästa vecka kommer vi ha med oss Annelie. Annelie lider av jag-kan-inte-låta-bli-att-säga-fetknopp-till-alla-feta-barn-jag-ser-syndromet. Det ska bli ett spännande möte...

Listan på saker jag måste sluta med blir längre...

1. Sluta snicksnacka med taxichaffisar
2. Sluta sjunga på offentliga platser
3. (ev. sluta dricka alkohol)

(Listan uppdateras kontinuerligt längre ner på höger sida)

http://www.facebook.com/home.php?ref=home#/video/video.php?v=55406605849

Övriga kommentarer från min sida angående denna video känns överflödiga....

Nyårslöften...

Jag brukar inte ge nyårslöften eftersom jag aldrig kan hålla dom. Skrev dock en lista för några år sen på allt jag skulle bli bättre på. Den innehöll bland annat:

1. Bli smalare (misslyckades kapitalt, var nog det året tyngre än nånsin)
2. Sluta röka (tror det va det året ciggen växte fast i min hand och sen fick opereras bort)
3. Börja träna (HAHAHA, om det räknas som träning att gå mellan sängen och kylskåpet så lyckades jag på denna punkt)
4. Inte skjuta upp saker till dagen eller dagarna efter (lever fortfarande efter mottot: varför göra saker idag som kan göras imorgon, så jag antar att det får ses som ett misslyckande)
5. Bli bättre på att spara pengar (har ett shoppingberoende som måste underhållas, behöver jag säga mer?)
6. Sluta träffa dåliga killar (det är inte så lätt när min radar inte går att programmera om och därför noggrant siktar in sig på killar som har Satan till farsa)
7. Börja klippa håret oftare (måste ses som ett nederlag då frisörerna utstöter utrop av förskräckelse när de ser mina toppar)

Förra året gav jag därför bara 2 löften: sluta röka och festa mer. Det sistnämnda har jag lyckats bra med (mkt stolt), min lever är dock inte lika happy... Rökningen var jag skitduktig med ett tag men har nu haft ett återfall sen i somras. Här vill jag betona att det är ett återfall, jag har INTE börjat röka igen. Att återfallet har hållt i sig ett tag hör inte hit.

Detta nyår gav jag bara ett löfte, få stopp på rökningsåterfallet (lyckades ju ganska bra iaf med det förra året och tänkte att då ska det väl gå ännu bättre nu).

Kan meddela att det går sådär, rökte precis en cigg, men har man inte hela året på sig???

Han kunde väl i alla fall klämt lite!

Jag fick ju som jag tidigare skrivit ont i ryggen uppe i Sälen och på söndagen hade jag skitont var nästan invalidiserad...nästan.... Jag såg då ingen annan utväg än att åka till akuten.

Kommer dit och får ta en liten kölapp och tänker att det här kommer ju ta tid men nejdå, 5 minuter senare så sitter jag i ett rum med en sköterska och berättar vad som är fel på mig (här anstränger jag mig till det yttersta för att låta så svag som möjligt och verkligen betona att det är i RYGGRADEN det gör ont så hon ska förstå att detta är allvarligt och om dom inte skyndar sig kan jag ju kanske bli förlamad helt plötsligt i väntrummet).

Jag berättar att jag varit i Sälen men att jag inte vet vad jag har gjort med ryggen, jag har INTE åkt skidor, däremot ramlat en del av andra anledningar. Sköterskan (som för övrigt ser konstant tjurig ut och inte verkar det minsta berörd när jag beskriver hur ont jag har) kluddrar lite på nåt papper och skickar ut mig och säger att jag ska gå och skriva in mig. Jaha, jag traskar dit och ställer mig vid luckan och får berätta personnummer och sånt viktigt och så frågar sköterskan om jag betalar med kort. "Ja, jo det gör jag". "Då blir det 400". Här får jag antränga mig för att inte skrika "400!?!?!?!" och vända och gå därifrån. Jävla rånare!

Ler i alla fall ett falskt litet leende och går och sätter mig i det förbannade väntrummet igen och börjar läsa Wendy-tidningar vilket är i princip allt dom har att erbjuda. Man tycker ju att det ska finnas lite mer alternativ om dom tvingar av en 400 spänn vid ingången. Här blir man då sittande i några timmar medans man tvingas lyssna på sjuksköterskorna som tydligen har kafferep och sitter och skrikskrattar i sitt lilla rum. Och då menar jag verkligen skrikskrattar!

Tillslut kommer det en sköterska och ropar upp mig och jag hasar iväg efter henne. "Jaha, så du har åkt skidor och ramlat" säger sköterskan och ler mot mig (mkt trevlig sköterska till skillnad från den första haggan). "Ehh, nej jag har inte åkt skidor" säger jag förvirrat. "Det står här i din journal att du har åkt skidor i alla fall".
Då har den första sköterskan (haggan) som uppenbarligen lider av hörselproblem och är dum i huvudet skrivit att jag har åkt skidor och ramlat även fast jag betonade att jag INTE åkt skidor. Vad mer hon lider av är ju frågan. Hon var väl stressad, ville skynda sig in och sätta sig och skrikskratta med dom andra sköterskorna.
Känns skönt att veta att när man kommer till akuten så lyssnar sköterskorna verkligen på en "Hej, jag har svårt att andas", "Jaha, du har ont i lilltån".

Kommer i alla fall in i ett rum och så kommer läkaren in och frågar lite, tittar lite och förklarar något som jag glömt bort efter 5 sekunder. Fast jag nickar självklart förstående till allt han säger för så gör man när läkare pratar. Och så frågar han om jag brukar äta nåt smärtstillande som jag tycker är bra? Nej, säger jag med förhoppningen att han ska skriva ut nåt riktigt starkt åt mig. Men nejdå, jag får rådet att äta alvedon. ALVEDON??!!

400 spänn för att få reda på att jag ska äta alvedon, hade lust att kräva pengarna tillbaka då jag inte har lust att betala för.... INGENTING!! Läkaren kunde väl iaf klämt lite och använt några instrument av nåt slag. Är det för mycket begärt??

Naken i liften

Det här kan vara det roligaste jag nånsin sett.... http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4126597.ab

Ni måste gå in och kolla!! Saken är ju att det är sjukt pinsamt att ens ramla ur liften och bli hängande så alla kan se en men att dessutom hänga där naken är höjden av förnedring! Hahahahahahaha.... Jag ska ha på mig fastspända underkläder när jag åker lift nästa gång då jag är övertygad om att Gud skulle tycka att detta är det ultimata att utsätta mig för...

Tänk er själva, ni ramlar ur liften och blir hängande upp-och-ner (mkt jobbigt) och så börjar ni känna hur alla kläder plötsligt börjar glida och helt plötsligt hänger ni där naken. Och inte bara i några sekunder, nej nej, i en KVART!! Precis varenda människa som är i närheten har hunnit ta kort på dig och några timmar senare så visas detta kort på framsidan i en tidning på andra sidan jorden!! Och det lär ju inte vara den enda tidningen.

Det här är ju jättehemskt men jag kan inte låta bli att skratta så det gör ont. Dom på Ica Maxi började nog undra vad det var för fel på mig när dom står och säger "men herregud stackars människa" och jag står en bit bort och asgarvar... Kan inte sluta....hahahaha...försöker...nej, det går inte...hahahaha!!

Mot kortvarig hosta??!!

Jag håller på hostar sönder mina lungor och tänkte att hostmedicin kanske hjälper. Kollade vad vi hade hemma och börjar läsa på förpackningarna. "Mot kortvarig hosta" och "Mot långvarig hosta" Jaha, och hur fan ska man veta när man börjar hosta om den kommer vara kortvarig eller långvarig??? "Hmmm...jag känner på själva hostningen, själva ljudet liksom att den bara kommer hålla i sig i några dagar".

Och så undrar man ju om hostan själv vet om den är kort- eller långvarig, för vet den från början om att den kommer hålla sig fast ett tag och jag köper medicin för kortvarig hosta så är ju det att slänga pengar i sjön tydligen. Nej, för den medicinen biter inte på långvarig hosta inte. Så jävla idiotiskt!! Vad är det för fel på "mot hosta"????

Vad har du gjort med ryggen?

Jag har dom senaste dagarna varit i det närmaste handikappad, nån jävla kota i ryggen har hamnat fel och ryggraden har typ låst sig. Det låter smärtsamt och ja, det är smärtsamt. Jag tycker mycket synd om mig själv. Har tvingat min syster att ligga och klappa på mig och säga hur synd det är om mig. Jag har dessutom inte kunnat sova eftersom det gör sjukt ont hur jag än ligger och det spelar ingen roll hur mycket värktabletter jag knaprat i mig (det är en hel del, och nu snackar vi inte alvedon, har typ vart hög) men inget hjälper. Igårnatt såg jag ingen annan utväg än att sitta och sova så jag bullade upp med massa kuddar och satte mig i sängen och blundade "sov nu Maria, det är ju jätteskönt att sitta och sova, känner du inte det, sov nu". Det gick sådär...

Frågan om vad jag gjort med ryggen har dykt upp ett antal gånger och det finns inget lätt svar på den frågan för jag har inte en aning. Dock så finns det flera alternativ...

1) Det kan ha varit för att jag ramlade gaaanska många gånger på nyårsafton. Låg mer på backen än vad jag stod upp men det var halt, väldigt halt...faktiskt. Tydligen vet dom inte hur man sandar i Sälen. Börjar misstänka att alla andra hade på sig pensionärsbroddar under sina skor....ska undersöka detta. Misstänker oxå att någon har knuffat mig ett antal gånger...om det är så kommer detta att bestraffas.

2) Enligt läkaren kan det oxå bero på att jag har legat och spänt mig. Detta kan stämma då jag tvingade min vän och hennes pojkvän att sova med mig...eller med och med...jag tvingade mig in mellan dom och sov där, vilket var ganska trångt. Men jag kände mig ensam...

3) Jag och en kompis gick loss på dansgolvet på torsdagsnatten (det va på fredagmorgonen jag hade ont) och körde fågeldansen. Och nu menar jag inte bara lite vift med armarna utan vi spatserade omkring på dansgolvet (hela dansgolvet, knuffade typ bort folk som var i vägen), viftade med våra vingar, pickade med våra näbbar i luften och krökte ryggarna. Det var mycket vackert...oj, nu kom det en tår i ögat... Detta var för övrigt efter att jag och mina vänner framfört en mycket speciell och underbar version av ABBAs dancing queen på scenen ...

4) Nyårsnatten innehöll även den ganska mycket dans där jag verkligen fick chansen att visa mina nya moves...bildades till och med en liten ring kring mig...ehum...eller så var det jag som trängde mig in i ringen som redan fanns...nej så kan det inte ha varit.

Just det jag gör på bilden, vet inte riktigt vad det är...

verkar ju kräva att man böjer på ryggen. Vem jag försöker äta upp är fortfarande oklart...

Jag får kanske sluta med mina avancerade rörelser

på dansgolvet och hålla mig till vanligt trampande fram och tillbaka...

Som sagt, det finns en del alternativ för hur kotan hamnade där den gjorde.... Nej nu ska jag knapra lite piller, bulla upp med lite kuddar och sätta mig och sova...

Inlägg på gång

Det är inlägg på gång...har haft ett liv i typ 2 veckor och inte riktigt haft tid att skriva men nu är jag tillbaka i Örebro vilket betyder no life (känns skönt, det är så jobbigt att göra saker) så då kommer skrivandet igång igen...haha