Min karriär som tärna

Idag är det lucia. Jag har gått i två luciatåg, fick till min stora förtret vara tärna båda gångerna. Lucia fick man bara vara om man hade långt, blont, tjockt och fint hår, jag hade kort, brunt, tunnt och fult hår.

Första gången så började en annan tärnas hår brinna så det var nån som kastade en hink vatten över henne. Jag stod och garvade hysteriskt, det får man egentligen inte göra, jag vet det men kunde inte hålla mig, ju mer jag försökte desto mer skrattade jag. Nu gick det ändå ganska bra för tjejen, hon blev inte flintis med bara några tesar kvar (vilket jag förmodligentyckt vart ännu roligare, gud va hemsk jag är, jag vet, igen, men det hade förmodligen sett ganska kul ut) utan nästan allt hår fanns kvar. Ingen större skada skedd som tur va...

Andra gången hade jag av någon anledning gått med på att jag skulle läsa en dikt högt i kyrkan. Hur jag kunde gå med på detta är fortfarande ett mysterium. Står iaf där i den där vita dressen (som man för övrigt, om man tar bort glittret i håret, ser ut som en mentalpatient i) med mitt lilla ljus och tillfället när jag ska läsa börjar närma sig. Blir sådär toknervös så jag håller på att kräkas, har glömt bort hela dikten, kommer inte ihåg ett ord i den.

Måste därifrån så jag kommer på den briljanta idén att fejka en svimning. Trycker upp ljuset så nära näsan det går för det perfekta vore ju om jag faktiskt svimmar, det brukar man göra. Men nejdå, inget händer. Börjar då himla med ögonen och låtsas att jag inte får nått syre och går därefter och sätter mig på bänken. Stunden då jag ska läsa min dikt kommer och det blir helt tyst i kyrkan....alla väntar...fortfarande helt knäpptyst...läraren har fortfarande inte insett att jag inte står kvar därframme.

Jag själv sitter på bänken och tittar åt ett annat håll och anstränger mig till det yttersta för att se så svag och klen ut som möjligt. Tillslut efter den längsta tystnaden i universum så går dom vidare i programmet. Min lärare var mindre glad på mig..men vadå, jag höll faktiskt på svimma eller jag kunde gjort det i alla fall... Resten av luciaframträdandet sitter jag (toknöjd med mig själv) i bänken och pillar på mitt ljus och låtsas som ingenting.

Efter detta blev det inga fler luciatåg...