- Är på Ikeaparkeringen med mamma, min syster och hennes kompis när mamma plötsligt säger att vi ska äta på Mc Donalds. Detta kan låta som något man blir glad över, men nej. Jag börjar grina (mitt på parkeringen) och stampar därifrån så min syster får springa och hämta mig. Saken var den att jag försökte banta och ville inte bli utsatt för den sortens frestelser.
- Jag har varit och hälsat på Zara i Sthlm och vi är på centralen och jag ska ta tåget hem. Då går det inget tåg förren efter en timme. Jag börjar grina (helt öppet) och här förekommer även en del pinsamt stampande med ena foten för att poängtera hur arg jag är. Zara snäll som hon är säger att hon kan vänta med mig tills tåget går. Jag svarar hulkande att "jag hatar verkligen att vänta på tåg, ja det vore jättesnällt om du kunde vänta, du vet ju hur mycket jag hatar tåg!!".
- Alla gånger jag ringer till Zara och grinar för att jag inte vill ha kvällsmaten. Storgråtande: "Det är ju inte det att jag inte tycker om köttfärssås och spaghetti, jag är bara inte SUGEN på det idag!"
- Jag, Zara och Elli är på väg hem med tåget från Gävle. Jag har precis färgat håret mörkbrunt och vi sitter och kollar i tågfönstret och upptäcker att jag ser ut som bögen i filmen Tillsammans. Vi sitter där och skrattar tills jag börjar inse att jag FAKTISKT ser ut som bögen i Tillsammans. Skrattandet övergår snart till okontrollerad gråt där Zara och Elli håller på skämmas ihjäl eftersom resten av passagerarna tror att jag är ett psykfall.
- Jag har gått och längtat hela dagen, verkligen hela dagen, efter rostat bröd och skyndar mig (nästan skuttar) hem. Kommer in i köket och vilka sitter där och trycker i sig det sista rostbrödet om inte mina syskon. Skitnöjda och supermätta med små hånflin (det har dom kanske inte men det är så jag kommer ihåg det). Gråtattack!!
- Klippte mig för ett tag sen och glömde bort varför jag inte ska klippa upp håret. Och mesig som man är (skadad va ju redan gjord) så sitter man där och nickar "ja, jag är jättenöjd, supernöjd faktiskt". Går sen till HM och står i ett provrum och grinar i 20 minuter.
- När jag var mindre så brukade jag sova efter skolan. Det värsta jag visste var att bli störd (så är det nu oxå iof) så jag brukade lägga ut lappar runt om i huset där jag bad familjen att vara TYST för jag låg och sov. "Tysta, jag ligger och sover!! Smyg och slamra inte i köket, väck mig inte!!" (Jo jag vet, jag var en hemsk människa som liten) Om dom då råkade väcka mig brukade det börja såhär: Jag vaknar till, hör ljud, försöker att andas lugnt och somna om, detta går inte, jag börjar bli förbannad "andas lugnt, andas lugnt, bli inte upprörd". Detta fungerar vanligvis inte och tillslut så låg jag där och grinade hysteriskt igen.
Vill bara ge en eloge till Zara som orkade med mig under dom här åren...alla dessa telefonsamtal...och mamma, att hon stod ut är ett under!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar