Det va inte mitt fel att jag körde på pojken...faktiskt!

Jag har haft körkort i snart 5 år och kör mycket bra, exemplariskt faktiskt! Å det kan man inte säga om alla eftersom de flesta som är ute på vägarna har typ 2 hjärnceller, är halvblinda och halvdöda, men det är en annan historia.

Jag har hittills inte begått några större misstag, i alla fall inte sen jag fick körkortet, att jag körde på en pojke (det va faktiskt mer hans cykel) innan jag hade körkort tycker jag inte hör hit. Det var inte mitt fel att han cyklade mitt i vägen och sen stannar precis bakom en sväng.

Att han sen försöker dra upp cykeln på trottoaren för att undvika att bli påkörd och att jag följer efter UPP PÅ TROTTOAREN och kör på honom får väl jag kanske ta på mig... Nu blev inte pojken fysiskt skadad eftersom jag bara körde på honom lite lätt men lär väl däremot ha blivit chockskadad. Men vafan, jag blev stressad, jävla ungar å cykla mitt i vägen när jag är ute och kör!

Min körning blev dock ifrågasatt (mkt orättvist) för bara några veckor sen av en kille jag träffade. Vi skulle åka och hämta några filmer hos hans kompis och jag kunde inte vägen. Följande inträffar:

Jag: "vart ska vi i den här korsningen?"

Han: "rakt fram"

Jag trycker på gasen, redo att susa igenom den här korsningen.

Han: "fast det är rött nu"

Jag: "ja, det såg jag"

Han: "det kändes som att du gasade"

Jag: "nej, nej det gjorde jag inte"

På vägen tillbaka, samma jävla korsning, tänker att nu ska det minsann inte gasas nåt, stannar bilen...

Han: "hmm, du, du vet att du har stannat för grönt?"

Jag: "Ja, jo det vet jag" Det gäller att låtsas som att man har full kontroll, jag PLANERADE att stanna för grönt, faktiskt...

Tycker det var väldigt onödigt av honom att ta upp detta så fort vi kom in på bilkörning!

JAG ÄR DUKTIG PÅ ATT KÖRA BIL!!