Potatisbullarna...

Det här inlägget är till dig Emelie.
Jag älskar mat, jag ser fram emot när jag ska få äta nästa gång och för mig är en riktigt god måltid nästan lika bra som sex. Dock gillar jag inte allt mat.. Jag vill bara påpeka att jag var liten...eller, ja hmmm...16 typ när detta hände. Riktigt såhär strakt reagerar jag inte längre...eller jag visar det i alla fall inte på samma sätt...haha


Händelse 1:
Mamma kommer in på mitt rum och frågar:"Hur många potatisbullar ska du ha?"
Jag (med förskräckt röst): "Potatisbullar?"
Mamma: "Ja potatisbullar, vi ska äta potatisbullar, hur många ska du ha?"
Jag: "Jag ska inte ha några potatisbullar, jag hatar potatisbullar, det vet du!! Vi skulle ju äta fiskgryta"
Mamma: "Ja men nu blir det inte så, jag är inte sugen på fiskgryta"
Jag: "Men du är sugen på potatisbullar då?? Linda (min syster) tycker inte heller om potatisbullar"
Linda med ett flin: "Jo det gör jag visste, det va jag som ville köpa det när vi var i affären"

Jag tittar på Linda och undrar hur dom kan göra såhär mot mig!! (Dessutom VET jag att Linda inte alls gillar potatisbullar) Det är ungefär här jag börjar grina och vi snackar inte något stillsamt där tårar bara rinner ner för kinderna, utan det är the ugly cry! Sitter sen i typ en kvart och hulkar medan min syster och min mamma står i dörren och tittar med förskräckta miner på mig. Vafan, jag hatar potatisbullar, vi har aldrig ätit det hemma, det är skolmat!

Händelse 2: (och typ 3-4 oxå, fast då gällde det gröt och något annat)
Jag ringer till Zara och storgråter....
Zara: "Men gumman, vad är det som har hänt?"
Jag hulkandes: "Vi ska äta korv med bröd till kvällsmat!!"
Zara skrattar: " Men det är väl inte så farligt, jag trodde det hade hänt nåt"
Jag fortfarande hulkandes: "Jo det är visst farligt, jag är jättehungrig och jag HATAR korv med bröd, det vet mamma"

Mamma har idag förlåtit mig för att jag betedde mig såhär...men det är inte glömt, inte av mina vänner heller...