Indiern...

Råkade stöta på indiern som bor i min korridor i köket idag. Å nu tänker ni säkert att "jaha??". Så kan man tänka men det är inte rätt...

Att bo i korridor är rätt speciellt eftersom man är tvungen att dela på ett kök med folk som man aldrig träffat förut och har man tur är det jättehärliga underbara människor. Som vi alla vet så är inte tur min starka sida, har ALDRIG tur med nåt (eller där ljög jag, hittade 2 par jeans, ett festlinne och en skitsnygg kjol på rean i min storlek (!!), vilket aldrig hänt förut, lycka). Men när det gäller det här med folket i korridoren har jag haft mindre tur.

Eller, alltså det är väl ingen som är otrevlig direkt men ingen som jag "klickar" med. Detta kan iof ha med mig att göra då jag brukar öppna min dörr, lyssna ifall nån är i köket och är nån det så stänger jag tyst min dörr och väntar tills det är tomt därute. Låter säkert skitlöjligt men jag hatar att va tvungen att stå å kallprata med människor sådär. Inte min grej. Men ibland går jag faktiskt ut ändå men det händer inte så ofta.

Dock går jag aldrig ut om indiern är ute i köket, detta beror inte på att han är otrevlig på nåt sätt utan för att det är helt jävla omöjligt att höra vad människan säger!! Han pratar ju engelska men med nån konstig mysko dialekt eller nåt vilket gör att jag inte fattar ett ord. Det är inte det att jag är dålig på engelska utan detta är helt och hållet hans fel.

När jag då några gånger stått ute i köket och hört att han kommer hem och inte hinner ta mig därifrån och han kommer in och börjar prata med mig så låter det typ såhär:
Han: "kshdiusydbvkdha?"
Jag: "yes, yes" + ett nervöst skrattande
Han: "jgfdhahfzvtjb dhg"
Jag: "yes, yes"

Det är ungefär allt som kommer ur min mun, jag står bara där å säger yes på allt han säger medan jag i panik tänker att det ju är skitgott med kall mat, sliter ut den ur mikron och springer in på mitt rum. Fast nu har han börjat lära sig så oftast så säger han ingenting längre, vilket iof inte gör mig lugnare för jag är ju fortfarande livrädd att han SKA öppna munnen.

Jag har dessutom lite svårt för honom av andra anledningar, han och hans vänner brukar gå omkring här i korridoren i något som inte kan beskrivas som annat än pyjamaser och dessutom äter dom med händerna så det liksom klafsar helt äckligt när dom äter. Det finns ju bestick typ 2 meter bort men det verkar inte vara ett alternativ... Just nu är han ute i köket så jag kommer sitta här tills han går därifrån, tur att jag inte är hungrig....