Han kunde väl i alla fall klämt lite!

Jag fick ju som jag tidigare skrivit ont i ryggen uppe i Sälen och på söndagen hade jag skitont var nästan invalidiserad...nästan.... Jag såg då ingen annan utväg än att åka till akuten.

Kommer dit och får ta en liten kölapp och tänker att det här kommer ju ta tid men nejdå, 5 minuter senare så sitter jag i ett rum med en sköterska och berättar vad som är fel på mig (här anstränger jag mig till det yttersta för att låta så svag som möjligt och verkligen betona att det är i RYGGRADEN det gör ont så hon ska förstå att detta är allvarligt och om dom inte skyndar sig kan jag ju kanske bli förlamad helt plötsligt i väntrummet).

Jag berättar att jag varit i Sälen men att jag inte vet vad jag har gjort med ryggen, jag har INTE åkt skidor, däremot ramlat en del av andra anledningar. Sköterskan (som för övrigt ser konstant tjurig ut och inte verkar det minsta berörd när jag beskriver hur ont jag har) kluddrar lite på nåt papper och skickar ut mig och säger att jag ska gå och skriva in mig. Jaha, jag traskar dit och ställer mig vid luckan och får berätta personnummer och sånt viktigt och så frågar sköterskan om jag betalar med kort. "Ja, jo det gör jag". "Då blir det 400". Här får jag antränga mig för att inte skrika "400!?!?!?!" och vända och gå därifrån. Jävla rånare!

Ler i alla fall ett falskt litet leende och går och sätter mig i det förbannade väntrummet igen och börjar läsa Wendy-tidningar vilket är i princip allt dom har att erbjuda. Man tycker ju att det ska finnas lite mer alternativ om dom tvingar av en 400 spänn vid ingången. Här blir man då sittande i några timmar medans man tvingas lyssna på sjuksköterskorna som tydligen har kafferep och sitter och skrikskrattar i sitt lilla rum. Och då menar jag verkligen skrikskrattar!

Tillslut kommer det en sköterska och ropar upp mig och jag hasar iväg efter henne. "Jaha, så du har åkt skidor och ramlat" säger sköterskan och ler mot mig (mkt trevlig sköterska till skillnad från den första haggan). "Ehh, nej jag har inte åkt skidor" säger jag förvirrat. "Det står här i din journal att du har åkt skidor i alla fall".
Då har den första sköterskan (haggan) som uppenbarligen lider av hörselproblem och är dum i huvudet skrivit att jag har åkt skidor och ramlat även fast jag betonade att jag INTE åkt skidor. Vad mer hon lider av är ju frågan. Hon var väl stressad, ville skynda sig in och sätta sig och skrikskratta med dom andra sköterskorna.
Känns skönt att veta att när man kommer till akuten så lyssnar sköterskorna verkligen på en "Hej, jag har svårt att andas", "Jaha, du har ont i lilltån".

Kommer i alla fall in i ett rum och så kommer läkaren in och frågar lite, tittar lite och förklarar något som jag glömt bort efter 5 sekunder. Fast jag nickar självklart förstående till allt han säger för så gör man när läkare pratar. Och så frågar han om jag brukar äta nåt smärtstillande som jag tycker är bra? Nej, säger jag med förhoppningen att han ska skriva ut nåt riktigt starkt åt mig. Men nejdå, jag får rådet att äta alvedon. ALVEDON??!!

400 spänn för att få reda på att jag ska äta alvedon, hade lust att kräva pengarna tillbaka då jag inte har lust att betala för.... INGENTING!! Läkaren kunde väl iaf klämt lite och använt några instrument av nåt slag. Är det för mycket begärt??