Så var det dags igen, ännu ett nyår ska firas i Sälen. Ska bli superkul. Dock så har det uppstått vissa svårigheter med min packning, som vanligt....det är för mig helt oförståeligt hur en människa kan åka upp till Sälen, eller någonstans överhuvudtaget, i 3,5 dagar med bara en pyttepytteliten väska. Helt oförståeligt....och ganska sjukt enligt min åsikt...

Det är ju lite outalat att man bara ska ha med sig EN väska när man ska bo trångt och man är många i bilarna. Dock så har ingen sagt hur stor denna väska får vara (haha) varpå min väska i år är enorm. Och då menar jag enorm! Jag insåg ganska snart att jag omöjligt skulle få plats i en normalstor väska och att alla skulle bli arga på mig om jag kom med två stycken (jag skulle skämmas lite också) så jag kom på den briljanta idén att ta EN väska som är lika stor som två mindre. Är dock lite orolig att det kommer bli sjukt trångt i stugan då den är ungefär lika stor som min väska...

Innan jag kom på denna utomordentliga idé så satt jag och beklagade mig för en kompis att jag inte skulle få plats med mina saker i väskan och hon tyckte då att jag fick lov att sålla bort lite mindre viktiga saker. En vanlig människa hade kanske kunnat göra detta men inte jag... Alla saker är mycket viktiga och skulle jag vara däruppe i Sälen och vilja ha något på mig och sen komma på att jag lämnat det hemma så skulle jag bli sjukt förbannad vilket skulle gå ut över alla i min närhet. Därför är det bäst att ta med sig...typ allt.

Ett klädesplagg jag med sorg i hjärtat blir tvungen att lämna hemma i år är min nyårsklänning. Jag köpte den för länge sedan men har bara använt den 1 gång, (spräckte dragkedjan den gången). Nu har klänningen tydligen krympt, ja ni läste rätt, den har krympt. Provade den för 2 veckor sedan och då satt den perfekt. Jag är mycket upprörd. Åhh nu måste jag sluta, mamma bakar bullar, måste smaka...

God jul!

Jag vill bara önska alla en god jul!! Hoppas er dag blir superhärlig och att ni får fina julklappar!

Nu ska jag fortsätta klämma på alla paket och bli upprörd över att det står "God Jul Linda" på ALLA paket...det gör faktiskt det...

My happy ending...

Folk skaffar barn. Hela tiden, vet inte om det är nån sorts epidemi som går. Men jag tycker var och varannan människa ska ha barn (kan inte förstå varför, men så jag ju ingen barnmänniska heller). Å så får man höra att "åhh, vi har varit tillsammans jättelänge och är så lyckliga, det här är vårat lilla kärleksbarn" eller "nej vi träffades på krogen och sen var jag med barn efter en månad och nu har vi vart tillsammans i tre år och ska ha vårat andra barn". Det är ju så man vill kräkas. Inget av det där kommer hända mig. Kanske lyckas jag lura nån stackare i ett par år men när ungen väl kommit så kommer karln självklart att dra.

Å det där andra, att träffas på krogen och bli med barn efter en månad och nu är vi sååå lyckliga kommer VERKLIGEN inte hända mig. Nej, nej!! Skulle jag bli med barn efter en månad finns det inte en chans att killen skulle tycka att "men gud vad mysigt, ett litet barn, självklart så ska vi bli tillsammans nu och leva lyckliga i alla våra dagar". Nej, han kommer vara försvunnen på två röda och sen skulle jag få sitta där med ungen (som säkerligen kommer vara skitful). Å till alla er som säger att "hur kan du säga så, alla barn är söta", säger jag bara att nej, det är dom inte!! Dom är faktiskt inte det! Har varit ute på stan och försökt handla julklappar nu i flera dagar (har slutat som alla andra år, att jag bara köper saker till mig själv så dom sista julklapparna får inhandlas på Ica Maxi) och i år har jag sett fler icke-vackra barn än någonsin.

Och vad är det för fel på dom?? Dom slickar på saker! Såg en liten flicka som iof var ganska söt men uppenbart ett litet snusk eftersom hon sprang fram till en stolpe och började slicka på den. Och mamman står en bit bort och skriker "Slicka inte på stolpen" varpå ungen som totalt ignorerar sin stackars mamma slicker ännu mer frenetiskt på stolpen.

Nej, min barnsaga kommer förmodligen inte få ett lyckligt slut....

Gå in på länken: https://www.flashback.info/showthread.php?t=510395 och kolla på dessa ungar, vill gärna veta om någon därute efter det kan säga att alla barn är söta...haha

En lyckad jul

Jag tycker inte om julen eller har inte gjort det tills för ett år sedan då jag kom på hur man får en lyckad jul. Man dricker sprit, mycket sprit. Alla tidigare jular har slutat på samma sätt: när julklapparna är öppnade börjar jag grina. Detta har inget att göra med att jag är missnöjd med julklapparna (ibland kan det dock ha varit så) utan jag blir bara väldigt nedstämd. Men så förra året så tog vi till flaskan och tänk så mycket trevligare det blev.

Jag känner redan nu att denna jul kommer bli mycket bra, jag hoppas dock att familjen fått i sig en del innan julklappar ska öppnas så dom inte märker vilka värdelösa julklappar jag köpt i år. Min bror har dock redan varnat alla om att hans julklappar är de sämsta på flera år. Jag undrade då om han i år hade köpt julklapparna någon annanstans än på Ica Maxi eftersom det va där han köpte ALLA sina julklappar förra året. Det hade han men det ska bli spännande att se vilken som har köpt dom värsta klapparna detta år. Jag ligger rätt bra till med Patriks 3-pack strumpor känner jag. Kan tillägga att han ville ha ett armband...mohahamohaha

Patrik har i år även släpat med sig sin gitarr hit och har redan börjat plåga familjen (mamma) med att enbart sjunga snuskiga låtar. Mamma försöker desperat få honom att sjunga något annat "kan du inga fina låtar?". Det går sådär kan jag meddela...

Nej, jag tror på den här julen, den kommer bli bra!

Det kamouflerade utviket

Medan jag ändå är inne på ämnet föräldrar (och saker som gör mig upprörd när det gäller föräldrar) så känner jag att även detta måste tas upp. Satt och bläddrade i tidningen för några månader sen och började kolla på alla normala bilder där det är en bild på bebisen och så några på syskon som dom tvingat hålla i bebisen. Detta ska vara gulligt men ser mest ut som en pina eftersom dom kära syskonen har en tendens att hålla bebisen som att dom håller på strypa den, vilket kanske är det dom är ute efter oxå (inte särskilt förvånande).

Då får jag alltså syn på en bild som minst sagt skiljer sig från mängden. Det är ett par föräldrar som står å håller i sin unge. Detta är dock inte så ovanligt, såna kort finns det många av. Nej, det ovanliga med denna bild är att föräldrarna inte har några kläder på sig!! Bara underkläder! Detta är INTE ok!! Vad är meningen? Ville föräldrarna i hemlighet vika ut sig lite grann och tyckte att detta var ett supersmart sätt för då skulle ingen fatta. "Om vi tar med ungen på korten så kommer ingen fatta att vi egentligen vill visa upp oss själva". Kan också tillägga att det inte var särskilt mycket att visa upp heller...

Jag blir fortfarande upprörd när jag tänker på detta, stackars barn, finns inte en männsika som tittar på honom eftersom han har sin mammas enorma bröst rakt i sitt lilla ansikte.

Har frågat en fotograf om detta, tydligen är det inte så ovanligt att folk är nakna på korten med sin bebis (ska tydligen vara så naturligt och fint, vilket säkerligen kan diskuteras!) men till och med han tyckte detta var en aning ovanligt. Så det är inte jag som är överkänslig. Inte denna gång...

"Han heter Barbapappa"

Vad lider föräldrarna av? Verkar vara någon väldigt smittsam åkomma. Min kompis berättade om ett par hon ringt till om barnförsäkringar hade en unge som hette, å håll i er nu: Baba-Nils.Hur fan kan man döpa sin unge till Baba-Nils???!!! Uppenbarligen så pågår det någon slags kamp i Sverige om vem som kan döpa sin unge till det konstigaste namnet. Och den kampen är långt ifrån avgjord.

Mina barn (om jag gör den bedömningen att jag själv, som icke-älskare till barn, ska skaffa ungar) ska få fina NORMALA namn. Typ Maria, vilket är ett utomordentligt vackert namn, för att göra det lätt för mig alla mina ungar heta Maria, även om jag får pojkar. Dom kommer självklart att få en siffra efter Maria, typ Maria 2 så ungarna vet vem jag skäller på när dom gör nåt dumt. För det kommer mina ungar garanterat göra, hela tiden, kommer förmodligen få små djävulsungar som inte lyder, bara skriker och göra precis tvärtemot. Typ som jag var när jag va liten.

Nä men seriöst vad är det med folk och namn?? Läste i tidningen om ett par som ville döpa sin unge till Satan. Det va ju säkert en liten satansunge (alla barn har mer eller mindre satansblod i sig) men för det behöver man ju inte döpa ungen till Satan. Här sa dock den där myndigheten som godkänner namn, vet inte vad den heter, ifrån. Vid Satan kände dom att deras gräns var nådd.

Däremot har dom inga problem med att godkänna Baba-Nils, Tigersaga, Barbapappa, Fisk, Dybert, Testa-Rosa, Rymdblomma, Hjort, Katt och Tuttan! Nej, för alla dessa namn är ju otroligt vackra. "Hej, mitt namn är Testa-Rosa Flink. Låter ju mer som att man går runt och gör reklam för sig själv.

Och om nån tant skulle komma fram till en när man står där med sin barnvagn och titta på ungen och säga "Å vad heter den här lilla sötnosen då?" "Ja han är så söt (och sen som ett knynävslag i ansiktet på den stackars tanten, boom) han heter Barbapappa".

Även intressant med dom föräldrar som har aningen speciella efternamn typ Snygg och Bröst. För då är det ju skitkul att döpa sin unge till Inge och Inga. Hahaha...(det är dom onda föräldrarna som garvar) "min son heter Inge Snygg". "Jaha, gud så kul för min unge heter Inga Bröst". HAHAHA !

Sen förstår jag inte heller den nya trenden att döpa sin ungar till pensionärsnamn. Typ Göte, det heter min morfar, å det är ju ett fint namn... PÅ NÅN SOM ÄR 80!! Eller Brynolf, hur kan en förälder titta på sitt barn och tänka att "Brynolf ska han heta, gud vilket fint namn, det passar verkligen mitt barn". (Ja om ungen ser ut som en gubbe och är ful kanske). Men annars nej...

Finner allt detta mycket upprörande....

Den som inte tar bort luddet ska dö

Satt och läste lite i David Batras bok "Den som inte tar bort luddet ska dö". För dom som inte vet så är boken uppbyggd på lappar som har hittats runt om i Sverige. Typ såna lappar som sitter i trappuppgångar, i skolan, på badhus och liknande. Hittade den här boken på jobbet vilket fick konsekvenser i form av att jag inte kunde jobba på typ en timme eftersom jag fick extrema skattanfall, såna där som innehåller kramper, skrikskratt och tårar. Nu kan det dock vara så att boken blev liite roligare eftersom det var så tråkigt att jobba (sådär tråkigt att man frågar chefen, helt seriöst, om han kan köra över en med trucken, kan tillägga att han inte ville det) så jag tänkte att ni får göra er egen bedömning av lapparna som hittats:

• Tack för att du inte har analsex i vår bastu. Vänligen personalen.
• Du som försökte mörda min hund genom att köra som en dåre inom området skall veta att den dagen din son är stor nog att gå själv på området skall jag köra över honom!!
• Du som fiser i hissen om mornarna - sluta genast med det! /Styrelsen
• Under våra 3 år i huset har vi gång på ång störts av vissa nattliga aktiviteter. I detta fall nattliga toalettbesök. Huset är väldigt lyhört och vi ber er därför att sköta era toalettbesök på kvällen istället för mitt i natten. Ska ni göra "nr 2" så ber vi er att lägga papper i toaletten för att dämpa oväsendet, likaså skulle vi vilja att ni kissar på toaväggarna och inte rakt ner i vattnet, det för sånt oväsen. Jag hoppas att ni tar detta på allvar// En familj på nedre våningen.
• Vi är väl vuxna människor? Någon som har fått för sig att skrika svordomar/könsord mitt i natten. Detta får mig att slakna totalt till min sambos stora förtret. Visa lite respekt!
• Vem fan spelar trumpet kl 4.10 på morgonen?
• Du som följde med hem i fre. Tog inte bara min oskuld utan även tvättstugenyckel. Varför? Onödigt. Det här förhållandet saknar kommunikation/D.
• Städa machinen efter dig grishalvete. Kan du stava till ränt?
• Hårfönen är endast avsedd för håret på huvudet!
• en wok säljes pga skilsmässa. Kärringá låg med Arne Svensson på kräftskivan den 18/7 i Malmslätt. 200:- lr högstbj. /Rolle
• VECKANS FIKA: kaffe och trekant. 15 kr. /ICA
• Kunggörelse: Vi har bytt efternamn till Kannenberg, Christian, Lousie, Albin och Nathalie (fd Böge)
• Här kan du inte parkera din idiot! Må lopporna från tusen kameler hemsöka edert könsorgan!!!
• Hej kära grannar! Vill be om ursäkt för att jag höll på elda upp kåken i helgen. Vill försäkra er om att det naturligtvis var en olyckshändelse och engångshändelse. Jag kan förstå om vissa av er känner en viss oro över att bo i samma trapp som en sådan oansvarsfull ung man. Egentligen inte mycket jag kan göra åt det i efterhand. //Peter
• (det är inte lätt att bo i korridor och Vanja har uppenbarligen tröttnat på att någon dricker hennes mjölk). I drink straight from the bottle - a little something to bear in mind for next time especially since, as we all know, I also suck a lot of dick.

Nu gumman får du hålla i dig, nu blir det åka av...

Jag är inte troende. Om Gud finns så skiter han i alla fall fullständigt i mig. Det krävs ganska mycket för att jag skulle börja tro på Gud. Jag har provat nångång att be till honom och önska saker men nej, händer ingenting. Ibland har jag bara lite löst sagt "Gud, kan du göra så jag vinner på lotto", nix, forftarande fattiglapp. Då har jag tänkt att han kanske blir sur om man inte knäpper händerna och ber ordentligt så jag har provat det oxå, still nothing!

Tänkte då att han kanske inte gör som jag vill för att han vet att jag inte tror på honom så då har jag försökt muta honom lite "Käre gode Gud ( slicka lite röv har ju aldrig skadat) om du gör så jag vinner på lotto så kommer jag börja tro på dig". Man kan ju tro att detta är något han skulle vara intresserad av, men nej, tydligen inte. Jävligt otacksamt.

Det va nån som sa till mig förut när jag beklagade mig om att Gud skiter i min lottovinst att Gud har bättre saker för sig än att göra så jag vinner på lotto. Jaha, har han? Om han nu skulle finnas så tycker inte att han gör så mycket vettigt måste jag säga. Tydligen så hade han ju i alla fall tid för att ta en tur ner på jorden och göra Maria på smällen. Är det ligga han tar sig tid till så kan jag tänka mig det oxå, jag är inte så kinkig jag inte.

Det där med Maria är ju lite intressant. Jag undrar lite hur det hela gick till. Knackade han på dörren hemma hos henne och sa att "nu gumman får du hålla i dig, nu blir det åka av". Eller vaknade bara Maria mitt i natten och kände att "nu jävlar händer det grejer". Tål att fundera på......

Min karriär som tärna

Idag är det lucia. Jag har gått i två luciatåg, fick till min stora förtret vara tärna båda gångerna. Lucia fick man bara vara om man hade långt, blont, tjockt och fint hår, jag hade kort, brunt, tunnt och fult hår.

Första gången så började en annan tärnas hår brinna så det var nån som kastade en hink vatten över henne. Jag stod och garvade hysteriskt, det får man egentligen inte göra, jag vet det men kunde inte hålla mig, ju mer jag försökte desto mer skrattade jag. Nu gick det ändå ganska bra för tjejen, hon blev inte flintis med bara några tesar kvar (vilket jag förmodligentyckt vart ännu roligare, gud va hemsk jag är, jag vet, igen, men det hade förmodligen sett ganska kul ut) utan nästan allt hår fanns kvar. Ingen större skada skedd som tur va...

Andra gången hade jag av någon anledning gått med på att jag skulle läsa en dikt högt i kyrkan. Hur jag kunde gå med på detta är fortfarande ett mysterium. Står iaf där i den där vita dressen (som man för övrigt, om man tar bort glittret i håret, ser ut som en mentalpatient i) med mitt lilla ljus och tillfället när jag ska läsa börjar närma sig. Blir sådär toknervös så jag håller på att kräkas, har glömt bort hela dikten, kommer inte ihåg ett ord i den.

Måste därifrån så jag kommer på den briljanta idén att fejka en svimning. Trycker upp ljuset så nära näsan det går för det perfekta vore ju om jag faktiskt svimmar, det brukar man göra. Men nejdå, inget händer. Börjar då himla med ögonen och låtsas att jag inte får nått syre och går därefter och sätter mig på bänken. Stunden då jag ska läsa min dikt kommer och det blir helt tyst i kyrkan....alla väntar...fortfarande helt knäpptyst...läraren har fortfarande inte insett att jag inte står kvar därframme.

Jag själv sitter på bänken och tittar åt ett annat håll och anstränger mig till det yttersta för att se så svag och klen ut som möjligt. Tillslut efter den längsta tystnaden i universum så går dom vidare i programmet. Min lärare var mindre glad på mig..men vadå, jag höll faktiskt på svimma eller jag kunde gjort det i alla fall... Resten av luciaframträdandet sitter jag (toknöjd med mig själv) i bänken och pillar på mitt ljus och låtsas som ingenting.

Efter detta blev det inga fler luciatåg...

"Ska han ha dipp på kinden?"

Folk har inget bordskick! Jag och Zara var på Max (är där ganska ofta) och sitter och njuter av våra hamburgare. Mitt emot mig sitter en medelålders man och käkar. Jag vet inte hur ni gör när ni käkar hamburgare och så men jag har i alla fall fått lära mig att man torkar sig om munnen lite då och då. Det har inte denna man fått lära sig vilket blir väldigt tydligt. Helt plötsligt ser jag hur en "klick" med dipp lika stor som Antarktis har uppenbarat sig på mannens kind. Och detta är ingen överdrivning, den är enorm, täcker halva kinden. Jag blir mycket besvärad, vilket jag, visar det sig, är ensam om eftersom mannen inte verkar ha några problem med att han har en stor vit klick dipp på kinden.

Hur kan mannen inte känna kletet på kinden???!!!

Jag (upprörd): Ska han ha dipp på kinden?
Zara: Jag vet inte, han kanske spar till sen, matsäck...
Jag: Nej men ärligt, ska han inte torka bort dippen?
Zara (som även hon smetat en stor klick dipp på sin egen kind låtsas som ingenting): Han kanske inte märker att han har dipp på kinden, vadå ser du nåt konstigt i mitt ansikte??
Jag: Nej ditt ansikte ser bra ut, ser inget konstigt alls...
Zara: Vad bra, för jag känner inget konstigt heller.
Jag: Nu ska han gå, han har fortfarande inte tagit bort dippen, ska han gå ut sådär, han kan inte gå ut sådär, jo han går ut sådär! Varför torkar han inte kinden?!!! Herregud...

Blir upprörd varja gång jag tänker på detta, jag undrar fortfarande om han inte kände att han hade dipp på kinden (vilket är prakttiskt taget omöjligt med tanke på klickens storlek) eller om han struntade i att torka av sig med flit...att dippen var vit gjorde ju inte saken bättre...

Nu kommer jag tänka på det här ikväll igen...

Släng på lite till!

Jag tycker inte om att träna och särskilt inte på gym! Tvingade min mamma att för några år sedan köpa ett årskort på ett gym till mig. Jag var där 15 gånger och sen la jag ner. Jag har inget tålamod och ställde mig på vågen efter varje träningspass och förvänatde mig att jag skulle ha gått ner MINST 1 kilo. Tydligen funkar det inte så vilket jag fann mycket frustrerande. Att jag bara var där 15 gånger kan också ha med att göra med detta:

Jag spinger på löpbandet, detta var den aktivitet jag gillade bäst eftersom jag tänkte att det inte går att misslyckas här, det är ju bara att springa, vad kan gå fel? Tappar då ett spänne på min bh och BÖJER mig ner för att ta upp spännet, kan här informera alla som inte sprungit på ett löpband att man under inga omständigheter ska böja sig ner. Är 2 millimeter från att slå näsan i det förbannade bandet innan jag skrikande dunkar in i väggen. Reser mig upp, skrattar högt för att alla som är där ska förstå att "gud vilken rolig grej, hahaha, det gör inte alls ont, pinsamt? varför skulle jag tycka att deta här är pinsamt, det här är ju suuupekul, hahaha". Gör ett fejksmajl och en Silvia-vinkning "tack för mig" medan jag stelt går därifrån (fortfarande med fejksmajlet på läpparna).


En annan gång när jag var och tränade med Zara fick vi för oss att lägga oss i bänkpressen (trodde att vi efter några gånger på gym måste ha byggt upp en enorm styrka i armarna). Ligger i alla fall där och lyfter.
Jag: Hur mycket är det nu?
Zara: Ja, nu är du uppe på 80 kilo.
Jag (nöjd som fan): Släng på lite till!
Zara: Nu lyfter du 90 kilo.

Och så fortsätter det... Zara lyfter sen exakt samma vikt och sen står vi (sjukt stolta) och tittar på bänkpressen och tänker att det där va ju ingen match.
"Guuud vad vi är starka, det är inte många killar som lyfter så mycket med sådan lätthet som vi". Står där och skrattar tills vi börjar titta närmare på den satans maskinen, nej då har vi tittat fel och maskinen är inställd på pounds, vi har inte ens lyft hälften av det vi trodde. Börjar inse att vi inte är Hulkens avkommor. Skitmaskin!!

Sen vill jag även uppmärksamma alla dessa män som kommer till gymet iförda alldeles för små shorts. Det är dock inte detta som är det största problemet (även om det är mycket stötande) utan deras ljud när dom väl börjar träna. Jag kan förstå att när man tar i ordentligt så kommer det ljud men att börja stöna sjukt högt vid den lägsta vikten är inte normalt, faktiskt inte.

Dom hinner knappt sätta sig vid maskinen förren stönandet börjar och ljudnivån bara stiger tills det inte finns en människa som kan koncentrera sig på det dom håller på med. Det värsta är att dom tror att när man tittar på dom så är det för att man är imponerad!! I själva verket så står man och undrar vad det är för fel på människan som uppenbarligen inte har någon social kompetens (då vet man att det inte är ok att låta som en brunstig ko och stöna jättehögt när man är bland folk) och en iq på typ 30.

Nej, gym är inget för mig...

HAHAHA...

Kommer garva i ja...typ för alltid åt att min syster (20 år) inte fick köpa glögg på Ica eftersom hon glömt sitt leg hemma...Hahahahaha

Krafsa fram bilen

Jag vill bara ta detta tillfälle i akt och tacka plogkillen för att han hade vänligheten att ploga upp ett mindre snöberg bakom min bil. Självklart har jag ju en spade i bilen, INTE!! Det tog mig typ en halvtimme att med mina bara händer krafsa fram bilen. Att denna människa överhuvudtaget fått ett jobb finner jag mycket konstigt då det är uppenbart att människan är en IDIOT!!

Crybaby

Jag är en crybaby... Ofta så tycker jag att jag har en utmärkt anledning att gråta men vid följande tillfällen kan det kanske diskuteras...Vill dock påpeka att alla dessa tillfällen var för några år sen...nästan alla i alla fall.

• Är på Ikeaparkeringen med mamma, min syster och hennes kompis när mamma plötsligt säger att vi ska äta på Mc Donalds. Detta kan låta som något man blir glad över, men nej. Jag börjar grina (mitt på parkeringen) och stampar därifrån så min syster får springa och hämta mig. Saken var den att jag försökte banta och ville inte bli utsatt för den sortens frestelser.
• Jag har varit och hälsat på Zara i Sthlm och vi är på centralen och jag ska ta tåget hem. Då går det inget tåg förren efter en timme. Jag börjar grina (helt öppet) och här förekommer även en del pinsamt stampande med ena foten för att poängtera hur arg jag är. Zara snäll som hon är säger att hon kan vänta med mig tills tåget går. Jag svarar hulkande att "jag hatar verkligen att vänta på tåg, ja det vore jättesnällt om du kunde vänta, du vet ju hur mycket jag hatar tåg!!".
• Alla gånger jag ringer till Zara och grinar för att jag inte vill ha kvällsmaten. Storgråtande: "Det är ju inte det att jag inte tycker om köttfärssås och spaghetti, jag är bara inte SUGEN på det idag!"
• Jag, Zara och Elli är på väg hem med tåget från Gävle. Jag har precis färgat håret mörkbrunt och vi sitter och kollar i tågfönstret och upptäcker att jag ser ut som bögen i filmen Tillsammans. Vi sitter där och skrattar tills jag börjar inse att jag FAKTISKT ser ut som bögen i Tillsammans. Skrattandet övergår snart till okontrollerad gråt där Zara och Elli håller på skämmas ihjäl eftersom resten av passagerarna tror att jag är ett psykfall.
• Jag har gått och längtat hela dagen, verkligen hela dagen, efter rostat bröd och skyndar mig (nästan skuttar) hem. Kommer in i köket och vilka sitter där och trycker i sig det sista rostbrödet om inte mina syskon. Skitnöjda och supermätta med små hånflin (det har dom kanske inte men det är så jag kommer ihåg det). Gråtattack!!
• Klippte mig för ett tag sen och glömde bort varför jag inte ska klippa upp håret. Och mesig som man är (skadad va ju redan gjord) så sitter man där och nickar "ja, jag är jättenöjd, supernöjd faktiskt". Går sen till HM och står i ett provrum och grinar i 20 minuter.
• När jag var mindre så brukade jag sova efter skolan. Det värsta jag visste var att bli störd (så är det nu oxå iof) så jag brukade lägga ut lappar runt om i huset där jag bad familjen att vara TYST för jag låg och sov. "Tysta, jag ligger och sover!! Smyg och slamra inte i köket, väck mig inte!!" (Jo jag vet, jag var en hemsk människa som liten) Om dom då råkade väcka mig brukade det börja såhär: Jag vaknar till, hör ljud, försöker att andas lugnt och somna om, detta går inte, jag börjar bli förbannad "andas lugnt, andas lugnt, bli inte upprörd". Detta fungerar vanligvis inte och tillslut så låg jag där och grinade hysteriskt igen.

Vill bara ge en eloge till Zara som orkade med mig under dom här åren...alla dessa telefonsamtal...och mamma, att hon stod ut är ett under!

Potatisbullarna...

Det här inlägget är till dig Emelie.
Jag älskar mat, jag ser fram emot när jag ska få äta nästa gång och för mig är en riktigt god måltid nästan lika bra som sex. Dock gillar jag inte allt mat.. Jag vill bara påpeka att jag var liten...eller, ja hmmm...16 typ när detta hände. Riktigt såhär strakt reagerar jag inte längre...eller jag visar det i alla fall inte på samma sätt...haha


Händelse 1:
Mamma kommer in på mitt rum och frågar:"Hur många potatisbullar ska du ha?"
Jag (med förskräckt röst): "Potatisbullar?"
Mamma: "Ja potatisbullar, vi ska äta potatisbullar, hur många ska du ha?"
Jag: "Jag ska inte ha några potatisbullar, jag hatar potatisbullar, det vet du!! Vi skulle ju äta fiskgryta"
Mamma: "Ja men nu blir det inte så, jag är inte sugen på fiskgryta"
Jag: "Men du är sugen på potatisbullar då?? Linda (min syster) tycker inte heller om potatisbullar"
Linda med ett flin: "Jo det gör jag visste, det va jag som ville köpa det när vi var i affären"

Jag tittar på Linda och undrar hur dom kan göra såhär mot mig!! (Dessutom VET jag att Linda inte alls gillar potatisbullar) Det är ungefär här jag börjar grina och vi snackar inte något stillsamt där tårar bara rinner ner för kinderna, utan det är the ugly cry! Sitter sen i typ en kvart och hulkar medan min syster och min mamma står i dörren och tittar med förskräckta miner på mig. Vafan, jag hatar potatisbullar, vi har aldrig ätit det hemma, det är skolmat!

Händelse 2: (och typ 3-4 oxå, fast då gällde det gröt och något annat)
Jag ringer till Zara och storgråter....
Zara: "Men gumman, vad är det som har hänt?"
Jag hulkandes: "Vi ska äta korv med bröd till kvällsmat!!"
Zara skrattar: " Men det är väl inte så farligt, jag trodde det hade hänt nåt"
Jag fortfarande hulkandes: "Jo det är visst farligt, jag är jättehungrig och jag HATAR korv med bröd, det vet mamma"

Mamma har idag förlåtit mig för att jag betedde mig såhär...men det är inte glömt, inte av mina vänner heller...

Tänker inte stödja ostkakeförsäljningen!!

Var precis och handlade lite, hungrig som vanligt. Går omkring där å kollar lite när jag får se att dom har provsmakning på ostkaka... Går loss vid provsmakningsbordet, det var en mycket god ostkaka vill jag tillägga. Jag gör sen en Sune och Håkan utan maskerna. Går runt i affärn ett tag till, går tillbaka och äter mer (tycker för övrigt att dom borde ha större tallrikar när man ska provsmaka).
Tillslut så säger tanten som står där att "oj, nu tog ostkakan slut" och tittar menande på mig... "Vadå, jag är bakis, kände ingen smak dom första 5 ggr jag smakade". Dessutom tycker jag inte att hon ska se sur ut för att jag väljer ut dom små (extremt små) tallrikarna med mest grädde och sylt på. Kärring!!

Kom hem med 2 påsar chips, dipp, lussebullar och cola istället, tänker inte stödja ostkakeförsäljningen!!!

Alltid fel kö!!

Beslutsångest!! Vilken kö ska jag ta?? Velar i en kvart innan jag ställer mig någonstans, självklart är det fel kö. Framför mig står typ två personer och man tänker att hur lång tid kan det ta för två personer att betala?? Svaret är...lång tid!!! Min kompis Vanessa som ställde sig i en annan kö och redan är klar står utanför och asgarvar, skadeglädjen är den enda rätta glädjen tydligen.
Framför mig står alltså två personer varav den ena är halvblind och typ 110 år och den andra en man i medelåldern.

Gamlingen ska då betala hela sitt köp med 50-öringar och det är inte bara en mjölk hon ska ha utan hon har typ storhandlat. Det tar en evighet för henne att stoppa dom små pengarna i maskinen, dessutom måste hon räkna högt "50 öre, 1 krona, 1,50..." Vid det här laget har jag börjat blivit förbannad och svettig och får hålla mig från att ta ifrån tanten pengarna och lägga dom i maskinen själv.Efter typ 100 år är gumman klar och man själv som fått antränga sig för att inte få ett nervöst sammanbrott andas ut..."nu är det bara en kvar".

"HAHA..."(det är gud som garvar alltså...)

Det är alltså snål-Arne som står framför, han har med sig alla rabattkuponger som går att få tag på och några till och tvingar kassörskan att gå igenom ALLA för att få ut största möjliga rabatt på det han handlat. "Jaha, va det inte en kronas rabatt på den här mjölken, då vill jag INTE ha den". Å detta bara fortsätter...och fortsätter...När människan har tjänat ihop totalt 5 kronor är han nöjd, betalar och går...

Jag själv (svettig och instabil i psyket), betalar på typ 20 sekunder som en NORMAL människa, tar mina saker och går.

Klagomål

Jag har fått lite klagomål på mitt inlägg om hur bra jag kör bil...mina kära vänner har haft vänligheten att dra upp fler "misstag" jag gjort i trafiken. Tack för detta. För att göra alla nöjda och glada och eftersom jag är så givmild så kommer jag här att dela med mig av även dessa små missöden... Innan, vill jag bara än en gång påpeka att jag är en utmärkt bilförare!

1: Ja, jag lånade Mathias BMW och körde ner i ett hål i vägen (ett mycket stort hål vill jag påpeka, det var inte litet som vägverket sa) och pajade däcken och fälgarna på BÅDE höger fram- och bakdäck. Detta hade ju självklart inte hänt om jag haft min fula lilla golf (som vid detta tillfälle var okörbar och stod på min parkering och självdog), det förstår ni ju själva. Jag tycker inte heller att jag ska behöva ta på mig skulden för detta då det inte är mitt fel att det är hål stora som kratrar i vägen.

2: Ja, jag körde in i en stolpe med mammas bil när jag skulle ut från en parkering. Och nej, jag stannade inte och kollade skadorna utan fortsatte åka med ena backspegeln intryckt och vänstersidan skrapad. Fanns ingen tid. Detta var inte heller mitt fel då det var snö ute och frost på stolpen så den liksom försvann...

3: Ja, jag åkte om en civilpolis i 140 och försökte sen muta honom med en en-krona jag hittade i baksätet. Vadå, det va väl bättre det än att jag försökte muta honom med nåt annat?
"Maria, varför fick du 2 böteslappar när du åkte dit för fortkörning? Vad är den andra bötern för"
"Mummel, mummel..."

Så, mina kära vänner, nu tycker jag att vi lämnar detta ämne...

Det här med golf...

Jag har funderat på att börja spela golf. Detta kan komma som en chock för många då jag i flera års tid beklagat mig över att mamma och hennes sambo spelar golf. Egentligen är det dock inte golfspelandet i sig jag har varit irriterad över utan det faktum att dom spelar HELA tiden vilket i sin tur innebär att mamma inte varit hemma och lagat mat till mig. Nu kan man tycka att en tjej över 20 borde kunna laga sin egen mat, men nej så är det inte. Jag är totalt handikappad i köket. Kan knappt steka köttbullar.

Men tillbaka till golfandet, jag tror att jag skulle kunna bli en mycket bra golfspelare, bäst faktiskt. Jag menar, hur svårt kan det va?? Slå på en boll å få ner den i ett hål. Det enda som står mellan mig och förstaplatsen på världsrankingen är mitt humör (att jag aldrig spelat golf förut ser jag inte som något problem).

Jag har ganska lätt för att bli förbannad om saker inte går som jag vill och jag har sett hur vanligtvis lugna människor blir till små djävular på golfbanan. Mammas sambo är ett praktexemplar. Han slår sönder klubbor, slänger klubbor omkring sig, svär och skriker när det går dåligt. Det bästa var när han slog sönder sin golfvagn så hjulen pajade och han fick släpa den efter sig resten av golfrundan.

Det finns en viss risk att detta skulle kunna vara jag. Nu kommer det ju inte gå dåligt för mig eftersom jag ska bli bäst men om jag inte gör en hole-in-one första gången jag spelar kommer jag se detta som ett misslyckande. Iof kommer det inte vara mitt spel det är fel på utan något av följande: det är fel på bollen, det är fel på klubban, det kom en kraftig sidvind, bunkern flyttade på sig, hålet flyttade på sig.

Men jag ska nog vänta lite med golfandet, nu är det vinter så då kan man ändå inte spela och till sommaren har jag kanske blivit en sån där positiv människa. Å då jävlar, Lorena Ochoa, släng dig i väggen!

Hur man gör för att INTE gå ner i vikt (fast man vill)

Dom flesta människor skriver om hur man gör för att gå NER i vikt, inte jag. Jag skriver om det jag är bäst på: att försöka gå ner i vikt utan att gå ner ett gram. För att lyckas med detta gör man följande:

• Man börjar med att sätta upp bilder på massa smala tjejer överallt och särskilt på kylskåpet, detta för att man ska få inspiration. Sen blundar man så fort man kliver ur sängen, blundar hela vägen till köket, blundar när man öppnar kylskåpet och sen äter man.
• Man undviker alla fysiska aktiviteter, när någon frågar om man ska gå ut och gå så säger man att det är för mkt grus på vägarna vilket gör ont i fötterna, man tar bilen ÖVERALLT och parkerar precis utanför ingången till ica.
• Man börjar äta nyttig mat men det slår över och man börjar äta denna mat i enorma mängder.
• Man går bara och handlar när man är hungrig vilket gör att man kommer hem med icas hela utbud av chips.
• Man gör upp en lista på allt man inte får äta, vilket gör att det enda man i fortsättningen vill äta finns på denna lista.
• Man går ner typ 1 kg, tycker att man är superduktig och självklart måste få unna sig någonting, typ en familjepizza.
• Man säger till sina kompisar att dom måste ringa om dom ska gå till gymet, sen vägrar man svara i telefon när dom ringer.
• Man köper bantningspiller på nätet där man enligt förpackningen ska kunna "äta vad man vill". Lever verkligen efter det och äter pizza flera ggr i veckan.

När man gjort allt detta ringer man till sina vänner och beklagar sig "vafan, jag har ju varit skitduktig men det händer ingenting, jag har gått upp 1 kg". Sen blir man deprimerad för att inget funkar och så går man och köper en pizza till.

Nej, nu ska jag äta upp mitt halvkilo med pepparkaksdeg jag köpte idag.

Min låt

Hörde denna låt på radion för ett tag sen och blev väldigt glad (dock inte särskilt förvånad) när jag fick veta att den är skriven till mig. Jo ni såg rätt, till mig! Jag vet att många av er nu kommer säga att den inte alls är det och till er vill jag bara säga att "avundsjuka är en dålig egenskap". Här kommer ett litet utdrag...

Baby, you is the diamond that lasts forever
And I just can't take a single step without you
Baby, to you I'll always be a faithful lover'
Cause my heart can't make a single beat without you
You make me fly, you get me high
You turn my world to such a better place
Your crazy touch, the sweetest rush
Is something to save my life
I wanna spend my nights and days between your arms
Every day breathing your love
And even in my dreams I wanna be kissing your lips
Baby, breathing your love

Man tackar....lite desperat dock, men gulligt...

"Men vad har du gjort nu?"

Hade en 2 timmar lång datalektion idag, jag var kvar i 1 timme. För att kunna göra en hemsida med vår lärare som instruktör måste du:

• Helst vara Einstein, eller bara ha hans hjärna.
• Vara positiv
• Tycka att detta är kul och ha tålamod
• Ha umgåtts med din dator sen du föddes och inte haft något socialt liv

Inget av ovanstående stämmer in på mig!! Efter 2 minuter hade jag gjort nåt konstigt och får ropa på läraren som kommer fram och säger med förvirrad min "men vad har du gjort för nåt?" "Ja, inte vet jag, fel tydligen!"

5 minuter till går och jag har desperat försökt hänga med i "tryck på den tabben, gå in i koden, skriv så här, gör ett semikolon, skapa en ny klass, 8 pixlar, kopiera, klistra in, klistra ut, skriv html, in i koden igen, gör en ny ruta, ändra storlek, gå in på css-regler, tryck på pennan, gör en länk". Jag är vid det här laget fortfarande kvar och försöker trycka på den första jävla tabben. Får ropa på hjälp igen och vid det här laget börjar läraren inse att tjejen längst ner har ett IQ på 30 (då kan man öppna en dörr).

10 minuter senare sitter jag på Facebook och nickar entusiastiskt varje gång läraren frågar "hänger alla med nu, ser er sida ut såhär?"

"Ja om du tar bort det där, och den där grejen och allt det där så börjar det likna det jag har på min skärm". Fast det sa jag aldrig högt, då kanske han hade fått för sig att komma och hjälpa mig igen, vilket är dödsdömt. Detta eftersom lärare ofta fäller kommentaren "det här har jag aldrig varit med om förut, hur har du gjort?" när dom ser vad jag lyckats åstadkomma på skärmen.

Så jag tog mina grejer och gick hem istället för att mentalt förbereda mig inför morgondagens lektion.

Hata Johan Palm!!!!

JAG VILL BARA MEDDELA ATT JAG KOMMER GENOMFÖRA EN DEMONSTRATION (med egentillverkade plakat) UTANFÖR TV4 OM DEN FULA LILLA JOHAN PALM FÅR ETT SKIVKONTRAKT!!!

Har massa saker att säga om "honom" (det är inte helt fastställt än att det verkligen är en han) men känner att jag håller på bli förbannad igen så jag får ta det en annan gång...

"Nu tar dom av sig kläderna här"

Va i Lund förra helgen och hälsade på en kompis, Robin. Han håller på med nån sorts kampsport (killarna ligger typ på varann, syftet är...vi fattade inte riktigt syftet, men killarna ligger på varann i alla fall, och dom är vältränade). Robin skulle få nytt bälte vilket går till såhär...

" Nu tar dom av sig kläderna här"

Övriga kommentarer angående filmen känns överflödiga...haha

Det va inte mitt fel att jag körde på pojken...faktiskt!

Jag har haft körkort i snart 5 år och kör mycket bra, exemplariskt faktiskt! Å det kan man inte säga om alla eftersom de flesta som är ute på vägarna har typ 2 hjärnceller, är halvblinda och halvdöda, men det är en annan historia.

Jag har hittills inte begått några större misstag, i alla fall inte sen jag fick körkortet, att jag körde på en pojke (det va faktiskt mer hans cykel) innan jag hade körkort tycker jag inte hör hit. Det var inte mitt fel att han cyklade mitt i vägen och sen stannar precis bakom en sväng.

Att han sen försöker dra upp cykeln på trottoaren för att undvika att bli påkörd och att jag följer efter UPP PÅ TROTTOAREN och kör på honom får väl jag kanske ta på mig... Nu blev inte pojken fysiskt skadad eftersom jag bara körde på honom lite lätt men lär väl däremot ha blivit chockskadad. Men vafan, jag blev stressad, jävla ungar å cykla mitt i vägen när jag är ute och kör!

Min körning blev dock ifrågasatt (mkt orättvist) för bara några veckor sen av en kille jag träffade. Vi skulle åka och hämta några filmer hos hans kompis och jag kunde inte vägen. Följande inträffar:

Jag: "vart ska vi i den här korsningen?"

Han: "rakt fram"

Jag trycker på gasen, redo att susa igenom den här korsningen.

Han: "fast det är rött nu"

Jag: "ja, det såg jag"

Han: "det kändes som att du gasade"

Jag: "nej, nej det gjorde jag inte"

På vägen tillbaka, samma jävla korsning, tänker att nu ska det minsann inte gasas nåt, stannar bilen...

Han: "hmm, du, du vet att du har stannat för grönt?"

Jag: "Ja, jo det vet jag" Det gäller att låtsas som att man har full kontroll, jag PLANERADE att stanna för grönt, faktiskt...

Tycker det var väldigt onödigt av honom att ta upp detta så fort vi kom in på bilkörning!

JAG ÄR DUKTIG PÅ ATT KÖRA BIL!!

Vad f-n är nordiskt hår??

Skulle köpa nytt schampo för ett tag sen, det jag hade gjorde bara att håret såg ännu skitigare ut än det va innan jag tvättade. Inte riktigt det jag va ute efter kände jag.

Står i alla fall där i affären och ska välja ett nytt schampo, ett som inte gör att det ser ut som om man smetat 1 kg smör i skallen. Tänker att det är väl bara ta nåt schampo. Men nej, så är det inte!!

För det första så finns det ungefär 2 miljoner schampomärken att välja mellan och hyllan är 1 km lång. Men det är inte det som är det största problemet, nejdå! Börjar läsa på flaskorna: för torrt hår, för fett hår, för slitet hår, för färgat hår, för nordiskt hår, för volym, för frissigt hår, för lockigt hår, för platt hår, för brunt hår, för långt hår, för kort hår, mot mjäll och så fortsätter det i all oändlighet.

Jaha, vad ska jag välja då som har färgat, torrt, platt, ganska långt och slitet hår??? Ska jag köpa 5 olika schampon då eller? För jag vill ju inte köpa schampo för färgat hår och sen få gå omkring med torrt, platt och slitet hår. Å va fan är nordiskt hår?? Vad blir nästa grej, för Skånehår?

Vad är det för fel på "schampo, för rent hår"?

Vad ska jag göra med mina 60 miljoner?

Har funderat över det här med spelande... Det finns ju massa pengar att tjäna och pengar är ju alltid trevligt. Särskilt när man inte har några...

Jag har dock lite ångest över vad jag ska göra med alla pengar jag kommer att vinna. Man måste ju liksom dela med sig till folk, typ familjen. När jag vinner jackpotten på 60 miljoner, hur ska pengarna delas upp?

Att ge bort en miljon var till alla i familjen verkar ju rätt sniket om man vunnit 60 miljoner även fast en miljon är rätt mycket pengar i sig. 5 miljoner var kanske skulle funka, då har jag ändå mycket pengar kvar...fast d känns oxå snålt, att dom ska sitta på 5 miljoner medan jag har mer än 30. Känns sjuukt jobbigt det här...


Nu tänker ni säkert att det inte är något att ha ångest över eftersom jag inte vunnit pengarna. Så kan man tänka, fast det är fel. Jag måste vara förberedd eftersom jag är övertygad om att jag när jag väl börjar spela kommer vinna jackpotten.

Jag väljer bara att inte börja spela riktigt än...

Gröna backar i Sälen över nyår tack!

För tredje året i rad åker vi upp massa folk till Sälen över nyår. Dom tidgare åren har jag inte åkt någonting, varför åka när man kan ligga inne, äta och vara bakis? I år ska dock min kompis Vanessa med och hon vill ju tydligen åka, har försökt avstyra detta men det går sådär. (Min förhoppning är att all snö töar bort i backarna).

Som den goda vän jag är har jag väl lite vagt sagt att jag kan åka med henne en dag i alla fall. Detta gör mig något nervös då jag varken stått på ett par skidor eller en snowboard på flera år. Å saken är den att jag kanske överdrivit liiite om hur duktigt jag är på att åka. Jag berättar fortfarande om slalomtävlingen jag var med i på högstadiet, att man har tävlat låter ju alltid bra, att jag körde ut i skogen och in i ett träd i 1:a åket är något jag brukar utelämna.

Sista gången jag åkte smowboard var i 3:an på gymnasiet då jag och två kompisar (Emelie och Elin), kom på den briljanta idén att hyra snowboards. Det var dödsdömt från början, Emelie lyckades inte ens komma med liften utan fick hänga i bebisbacken. Jag och Elin tog oss upp, ramlade när vi skulle av så dom fick lov att stänga av liften och sen tog det bokstavligt talat över 1 timme för oss att ta oss ner i den jävla backen. Elin va skitförbannad och skrek oanständiga ord hela vägen ner. Sen gick vi direkt å lämnade tillbaka snowboardarna å gick å tog en öl.

Som sagt, jag hoppas på att backarna är gröna när vi kommer upp...

Barn...

Jag tycker inte om barn och kommer aldrig göra...bara mina egna såklart, fast man vet aldrig, kanske inte tycker om dom heller. Barn är jobbiga, låter illa och dessutom ställer dom dumma frågor. Att föräldrar låter barn rita (dom ritar bara fula teckningar) är bara för att slippa dom en stund. Det första man får göra är ju att köpa en pappersstrimlare. "Mamma vad är det du strimlar?" "Gå å lek, mamma gör konfetti tíll er".

Mina barn kommer ha sitt andra hem i sandlådan. "Gå ut å lek nu ungar, ja det regnar men det är nyttigt med vatten, mamma pratar i telefon".

Jag och Vanessa va på MAX när vi åkte hem från Lund. Tänkte njuta av en lugn, trevlig måltid, men icke!! Står i kön när det kommer fram en liten unge som står å dumglor på en (vilket är det barn oftast gör). Å sen kommer mamman å säger " men du luktar ju bajs" till ungen. Försöker ignorera och koncentrera mig på maten jag ska beställa. Då säger mamman en ANDRA gång "men gud vad du luktar bajs". "MEN TA IN UNGJÄVELN PÅ TOA DÅ FÖR I HELVETE!!"

Får anstränga mig för att inte ta ungen under armen å slänga in han på toan själv. Vi får i alla fall vår mat (är dock inte lika hungrig efter att ha stått bredvid ungen som skitit ner sig) och går och sätter oss. In travar ännu en barnfamilj, å självklart så finner ungarna varann å börjar leka... allt är lugnt tills den ena ungen gör något dumt mot den andra, typ tar hans vante, vilket är sånt barn blir sura över! Sen börjar skrikandet och vi får anstränga oss för att andas lugnt och inte ha ihjäl dom små jävlarna.

För att undvika skador fick vi äta resten av måltiden i bilen...

Ny soffa i korridoren

Kom ut i köket igår och där står indiern (som vägrar prata svenska fast han kan) och en annan kille som bor i korridoren. Tydligen har alla i korridoren (utom jag!) bestämt att vi ska ha en ny soffa. Detta kommer innebära en hyreshöjning.
Å så frågar indiern (på engelska) om detta är ok? Vänder ryggen till honom i ren protest och svarar på svenska att "NEJ, det är verkligen inte ok".

Jag sitter aldrig i den jävla soffan därute och har därför ingen lust att betala mer i månaden för att dom andra i korridoren ska få placera sina arslen i en skinnsoffa. Fast uppenbarligen har jag inget att säga till om eftersom dom redan skickat in beställningspappret.

Ska nu ringa till ÖBO och säga att jag inte tänker betala för en soffa jag aldrig kommer sitta i!! Har suttit i den gamla max 5 ggr på 1,5 år. Hoppas att ÖBO går med på det så får dom andra betala ännu mer för sin äckliga soffa!! mohahahmohaha

En helt vanlig torsdag...

Vid 9 ringer klockan och jag sträcker ut mig i min stora hästensäng. Ute skiner solen pch fåglarna kvittrar. Jag slänger på mig bikinin och simmar några längder i min inomhuspool innan jag äter en delikat frukost i mitt enorma kök.
När klockan är 10 är jag redo för lite jobb, sedan jag blev PR-chef har jag fått mycket mera fritid. Har några möten och sen är det lunch med tjejerna på stan. Funderar på om jag ska ta en shoppingrunda på eftermiddagen, plånboken börjar bli så tung.

Ojdå, det va visst inte mitt liv UTAN NÅGON ANNANS...

Vid 9 ringer klockan, försöker sträcka ut mig men känner mig ungefär lika smidig som en flodhäst, huvudet håller på att sprängas, det är jobbigt att andas och jag vill skjuta mig själv. Ramlar ur sängen, tar mig in i badrummet och ägnar 20 minuter till att försöka göra nåt åt ansiktet. Inser tillslut att det är lönlöst...
Går till skolan, sitter å tittar på läraren och ser hans läppar röra sig men förstår inte ett ord av vad han säger. Släpar mig hem igen, kollar kontot, vill skjuta mig själv igen. Tillbringar sen resten av dagen i fosterställning i hopp om att kunna vagga bort baksmällan.

Dags att sova så det blir imorgon snart...

Bloggdrottning...typ

Jaha, då har man blivit en av alla andra tusentals svenskar som bloggar. Trodde inte att jag skulle bli en av dom men till slut faller man dit.Nu ska ju inte det här bli en av alla bloggar som ingen läser, utan jag ska bli bloggdrottning, det är planen i alla fall...
Mina planer brukar iof skita sig men jag kommer att informera vänner och familj att om inte dom läser den så kommer det att få konsekvenser i form av bland annat fula julklappar och presenter de närmaste 5 åren.

Jag räknar kallt med att inom några veckor bli inbjuden till debattprogram och talkshows för att prata om varför jag tror att min blogg blivit så populär och vad jag tycker om Blondinbella, sen bär det av till Hollywood där jag självklart gör succé.
Nästa sommar kommer jag och Josh Duhamel att gifta oss och sen leva lyckliga i alla våra dagar. Vi kommer att få massa söta barn och bli erbjudna miljoner för dom första bebisbilderna.

Bara börja skriva inlägg nu och vänta på att dom ringer från TV!