Trattkantareller, lodjur och bråk

Har varit i skogen och plockat svamp idag igen, med mina syskon. Började väldigt bra, vi höll sams och fåglarna kvittrade. Sen bestämde sig Patrik för att gå åt helt fel håll och jävling långt bort. Jag och Linda tillbringade en halvtimme med att vara förbannade och stå och skrika efter honom (utan svar). Sen dök han plötsligt upp och efter en liten diskussion om att man faktiskt inte kan dra iväg bara när man är i skogen så var allt bra igen. Var dock väldigt glad att jag had emed mig min lilla fruktkniv då Patrik sett ett lodjur. Inte för att jag riktigt vet vad jag skulle gjort med den meskniven om lodjuren bestämt sig för att anfalla, men det kändes bättre i alla fall.

Efter ett tag blir det dags att åka hem. Det är då bråket startar. Jag och Patrik är oense om bilens placering. Och det är inte så att vi har gått vilse, inte hittar bilen och vill gå åt varsitt håll. Nejdå, vi står på vågen och ser bilen. Det vi är oense om är åt vilket håll vi PEKADE att bilen stod åt när vi var på avtagsvägen. Bråket eskalerade sedan när Patrik vägrade erkänna att han hade fel trots att han var motbevisad. Ska inte gå in på detaljer om vad som sas men det var jävligt tyst i bilen på vägen hem.

Nu är det bara att rensa kvar. Iof går det nog rätt snabbt eftersom jag rensade ganska mycket redan i skogen. Till skillnad från min syster... Linda tyckte uppenbarligen inte att det fanns tid för sådant och har därför släpat med sig ungefär halva skogen hem.