Jag och Gud är ju inte bästa vänner, inte vänner alls faktiskt. Vårat förhållande ligger ungefär på den nivån att jag ber om saker och Gud vägrar göra som jag säger. Jag tycker dessutom inte att det är särskilt avancerade saker jag ber om.
Jag menar, att vakna en morgon och tycka att det är skitkul att redovisa i skolan, att vakna och längta efter gymmet, att vakna och min benstomme har krympt (kom igen, han är Gud, han kan allt), att jag vinner typ 1 miljard och att nån riktigt het underbar kille börjar dyrka marken jag går på tycker inte jag är för mycket begärt, faktiskt!
Men han är väl upptagen med annat, typ hjälpa massa människor som inte förtjänar hjälp, inte så mycket som mig i alla fall. Eller så hänger väl han med sin polare Den helige anden och gör nåt totalt oviktigt. Nåt mindre vettigt än att lyssna på mig gör han ju i alla fall.
När jag därför skulle be häromdagen att jag skulle få tillbaka pengar på skatten så tänkte jag att är ju helt bortkastad tid att be till Gud så jag provar med Jesus (han är ju död men man kan ju alltid prova) istället.
Vilken lyckoträff, jag och Jesus är numera sjuuukt tajta tack vare deklarationen. Det är en fin kille den där Jesus. Eftersom jag är så tacksam för detta så har jag hittat en fin liten sång för att hedra min nyfunna vän:
Hittade dessutom en annons på anslagstavlan på ica idag om nån bibelgrupp (med största sannolikhet en sekt) man kan gå med i, på lappen kan man utläsa att "sammankomsterna inleds med en måltid" vilket jag tyckte lät mycket bra.
Funderar på om jag ska gå dit och berätta om mina teorier kring Gud och allt annat löst folk. Fast jag väntar ju självklart tills efter den här måltiden som det ska bjudas på.
Tack och hej leverpastej!
Det var kanske den roligaste låt jag hørt. Hur kænde du nær du såg den? Min kænsla var. Hmm. Eufori. Jesus is a friend of mine, indeed.
SvaraRaderahaha sjukt roligt inlägg maria, :D
SvaraRaderakram katrin!