Spruträdd

Jag vill önska mammas sambo lycka till imorgon då han ska genomgå en läkarundersökning på jobbet. Han kommer att få genomgå massa hemskheter under denna undersökning, lyssna på hjärtat, vägning, knackande här och där men det värsta är blodprovet. Herregud! Det låter ju totalt livsfarligt.

Nej men seriöst, jag tycker det är jättejobbigt med nålstick, men det är bara bita ihop och tänka på nåt annat. (Eller så rycker man undan armen när nålen börjar närma sig så dom tillslut får lov att hålla fast en så inte kommer därifrån, funkar också). Tydligen har inte alla samma taktik. Mammas sambo är också rädd för sprutor har det visat sig och han tänker lösa blodprovet på samma sätt imorgon som alla andra gånger, han vägrar göra det! Jodå, det har han gjort ända sen han kunde börja säga nej och det tänker han fortsätta med.

Nu har det dock visat sig att han inte är den enda på sitt jobb som är en fegis, nejdå, hans arbetskamrat, vi kan kalla honom Peter Andersson och han har gått ihop och tänker gemensamt vägra imorgon. Dom är också övertygade om att få med sig flera på det här. Jo jag vet, det är som att förflytta sig till mellanstadiet igen. Det tråkiga är att det inte är det lättaste att brotta ner två stora karlar och hålla fast dom för att ta provet vilket jag gladeligen hade betalat för att se.
Det känns tryggt med så manliga män i samhället tycker jag.